Envishet och styrka

Min mamma ville en gång trösta mig och sa:
-Petra, man kanske inte får det liv man förtjänar, man får nog det liv man är rustad att klara av.
Det hjälpte mig den gången, men när jag har funderat vidare så är det faktiskt inte något vidare trösterikt ord för mig. Jag är faktiskt ganska trött på att tro att jag fixar allt, och smärtsamt medveten om att det är mycket jag inte klarar av.

Jag tänker att jag får så lov att rusta mig  i det som livet erbjuder, ta hand om det som jag och andra så duktigt trasslar till. Så lämnar jag Naiv, Skuld och Ego kvar efter vägen medan  Envishet och Styrka får bli mina systrar i vått och torrt.

Undrar om det är för lite fötter eller för många skidor för färden?

-Varför äru sådär....

morsan!!!!
17-åringen surnade till med anledning av min uppmaning att han likt askungen borde vara hemma till midnatt.
Mina argument att det varken var fest, bio eller något annat på gång verkade inte alls hållbara, inte heller mitt förslag att de skulle komma hem till oss när de frös:)
Hans argument för att senarelägga hemgången var att familjens fjortonåring också skulle vara hemma till 24....

Vem tänker på den lilla mamman som "måste" vara uppe å välkomna nattfjärilarna....jo, den lilla mamman:))) som försöker så gott det går att se om både hus och tonisar.

Så svårt det är för alla i familjen att vara självständiga i anständiga och hänsynsfulla doser - finns det något facit någonstans????

En stund senare kom det ett litet sms: "nu grillar vi, puss!"
Jag avstod från nöjet att svara "betyder grilla att ni eldar en papperskorg så ska du hem nu!"
utan tog emot handen med ett ömt: "ha det så mysigt och kom hem när du fryser:)
Och så.....40 min före hemgångstid var båda kidsen hemma, ganska blåfrusna och mycket nöjda att få lite sällskap:)

Kvällens sensmoral : Stå ut med att ibland vara en sådärmorsa:)