Envishet och styrka

Min mamma ville en gång trösta mig och sa:
-Petra, man kanske inte får det liv man förtjänar, man får nog det liv man är rustad att klara av.
Det hjälpte mig den gången, men när jag har funderat vidare så är det faktiskt inte något vidare trösterikt ord för mig. Jag är faktiskt ganska trött på att tro att jag fixar allt, och smärtsamt medveten om att det är mycket jag inte klarar av.

Jag tänker att jag får så lov att rusta mig  i det som livet erbjuder, ta hand om det som jag och andra så duktigt trasslar till. Så lämnar jag Naiv, Skuld och Ego kvar efter vägen medan  Envishet och Styrka får bli mina systrar i vått och torrt.

Undrar om det är för lite fötter eller för många skidor för färden?

Blomakuten

Innan C åkte till Tokyo för att slåss med riktiga samurajer lämnade han en slant som skulle användas av mig att roa mig med:)

Jag har lite svårt för att lyda uppmaningar, men en sådan uppmaning är svår att motstå!
Sålunda åkte jag till en av blomaffärerna och shoppade loss, jord, krukor och en och annan färdig blomma....
väl hemma var det dags att ta itu med ett projekt som jag haft på gång läääääääääänge....trösklarna har varit just ekonomiska, men även tidsaspekt och ork har funnits med på listan.
Men, idag är dagen som jag räddade farmors gamla svärdsliljor ur vissenhetens träsk och in i blommornas sköna vår:)

Det är något speciellt att stoppa händerna i jorden, att ruska bort torra kvistar och urgammal jord och sedan till sist vattna:)))
Det trista är att jag idag var tvungen att arbeta på köksgolvet, så nu väntar undandstädningen utan pardon.

Men...jag har i alla fall åstadkommit åtskilligt i mitt sökande efter tillfredsställelse och välmående, både för mig och liljorna.
Med lite skit under naglarna kommer jag att kunna ta itu med kvällens andra projekt: Protokollet....under tiden som jag njuter av upplevelsen att ha fördrivit tiden meningsfullt och njutbart, dessutom gjorde jag för en gångs skull som C bad:)

Meningsfullt

Insikten att det inte gick att minska mer på utgifterna, utan att det faktiskt var inkomsterna som måste ökas ledde mig rakt in i en helt ny värld.

Jag mötte S och hennes bror och mamma och kände redan efter några sekunder att detta var en bra plats att vara på!
S bor hemma fortfarande och kommer alltid att behöva hjälp med det mesta utom att äta, skratta och gråta. Fast å andra sidan, om man kan det, så har man kanske ändå grunderna för att leva ett gott liv?

Idag lyste solen på både mig och S, trots att det var lögardag, och S tycker det är så trist så hon tänker inte ens lära sig att uttala ordet "tvätta" - men att säga "superduper" som omdöme om sin rockande bror går superduperbra:)
Vi gick på roliga promenader medan vi väntade på maskiner och torkskåp, och det kändes nästan som om vi var med i den där sagan där Nordanvinden och Solen tävlar om att få av kläderna av en man.....för varje kurva vi tog måste en tröja, en halsduk eller en vante av, och till sist var det bara - - - topparna kvar:)) Vi småpratade om verkligen ingenting, skrattade åt ingenting och hade inget mål för promenaderna annat än att fördriva tiden - så himla onyttiga vi var och ingen av oss hade förstånd nog att skämmas:)

S har lärt mig hur det kan vara att helt och fullt ha förstått innebörden i mindfullness, trots att hon varken kan läsa, skriva eller prata rent - hon har inte ens en aning om att det finns kurser för folk som vill lära sig det hon kan allra bäst - att vara här och nu, inte oroa sig för framtiden eller gräma sig över historien.

Tänk att jag hade sådan tur att få ett extraknäck som gav en sådan bonus i livskvalitéten!
Det är dagens upplevelse av meningsfullhet, och kanske en aning mindfullness?

Läs även andra bloggares åsikter om meningsfullt, mindfullness