tonårskris

Jag gissar att jag kommer att ha lärt mig att vara tonårsförälder lagom till att jag är i mormors/farmorsåldern....suck....

Hur svårt kan det vara, jag bara undrar????

Jag följer all min erfarenhet, utnyttjar min intuition, följer böckernas goda råd när de verkar sunda och erbjuder frihet och ansvar, men så ofta blir det en looser-looser-utveckling....minsann

Om vi överlever dessa år med något som liknar heder, bara lite, i behåll då ska jag....

...be om ursäkt för alla nedrigheter, kräva ursäkt för alla nedrigheter och sedan vill jag ta på mig humorbrillorna och le, småskratta och kanske till och med gapskratta åt det hela!

-Varför äru sådär....

morsan!!!!
17-åringen surnade till med anledning av min uppmaning att han likt askungen borde vara hemma till midnatt.
Mina argument att det varken var fest, bio eller något annat på gång verkade inte alls hållbara, inte heller mitt förslag att de skulle komma hem till oss när de frös:)
Hans argument för att senarelägga hemgången var att familjens fjortonåring också skulle vara hemma till 24....

Vem tänker på den lilla mamman som "måste" vara uppe å välkomna nattfjärilarna....jo, den lilla mamman:))) som försöker så gott det går att se om både hus och tonisar.

Så svårt det är för alla i familjen att vara självständiga i anständiga och hänsynsfulla doser - finns det något facit någonstans????

En stund senare kom det ett litet sms: "nu grillar vi, puss!"
Jag avstod från nöjet att svara "betyder grilla att ni eldar en papperskorg så ska du hem nu!"
utan tog emot handen med ett ömt: "ha det så mysigt och kom hem när du fryser:)
Och så.....40 min före hemgångstid var båda kidsen hemma, ganska blåfrusna och mycket nöjda att få lite sällskap:)

Kvällens sensmoral : Stå ut med att ibland vara en sådärmorsa:)

Blomakuten

Innan C åkte till Tokyo för att slåss med riktiga samurajer lämnade han en slant som skulle användas av mig att roa mig med:)

Jag har lite svårt för att lyda uppmaningar, men en sådan uppmaning är svår att motstå!
Sålunda åkte jag till en av blomaffärerna och shoppade loss, jord, krukor och en och annan färdig blomma....
väl hemma var det dags att ta itu med ett projekt som jag haft på gång läääääääääänge....trösklarna har varit just ekonomiska, men även tidsaspekt och ork har funnits med på listan.
Men, idag är dagen som jag räddade farmors gamla svärdsliljor ur vissenhetens träsk och in i blommornas sköna vår:)

Det är något speciellt att stoppa händerna i jorden, att ruska bort torra kvistar och urgammal jord och sedan till sist vattna:)))
Det trista är att jag idag var tvungen att arbeta på köksgolvet, så nu väntar undandstädningen utan pardon.

Men...jag har i alla fall åstadkommit åtskilligt i mitt sökande efter tillfredsställelse och välmående, både för mig och liljorna.
Med lite skit under naglarna kommer jag att kunna ta itu med kvällens andra projekt: Protokollet....under tiden som jag njuter av upplevelsen att ha fördrivit tiden meningsfullt och njutbart, dessutom gjorde jag för en gångs skull som C bad:)

Meningsfullt

Insikten att det inte gick att minska mer på utgifterna, utan att det faktiskt var inkomsterna som måste ökas ledde mig rakt in i en helt ny värld.

Jag mötte S och hennes bror och mamma och kände redan efter några sekunder att detta var en bra plats att vara på!
S bor hemma fortfarande och kommer alltid att behöva hjälp med det mesta utom att äta, skratta och gråta. Fast å andra sidan, om man kan det, så har man kanske ändå grunderna för att leva ett gott liv?

Idag lyste solen på både mig och S, trots att det var lögardag, och S tycker det är så trist så hon tänker inte ens lära sig att uttala ordet "tvätta" - men att säga "superduper" som omdöme om sin rockande bror går superduperbra:)
Vi gick på roliga promenader medan vi väntade på maskiner och torkskåp, och det kändes nästan som om vi var med i den där sagan där Nordanvinden och Solen tävlar om att få av kläderna av en man.....för varje kurva vi tog måste en tröja, en halsduk eller en vante av, och till sist var det bara - - - topparna kvar:)) Vi småpratade om verkligen ingenting, skrattade åt ingenting och hade inget mål för promenaderna annat än att fördriva tiden - så himla onyttiga vi var och ingen av oss hade förstånd nog att skämmas:)

S har lärt mig hur det kan vara att helt och fullt ha förstått innebörden i mindfullness, trots att hon varken kan läsa, skriva eller prata rent - hon har inte ens en aning om att det finns kurser för folk som vill lära sig det hon kan allra bäst - att vara här och nu, inte oroa sig för framtiden eller gräma sig över historien.

Tänk att jag hade sådan tur att få ett extraknäck som gav en sådan bonus i livskvalitéten!
Det är dagens upplevelse av meningsfullhet, och kanske en aning mindfullness?

Läs även andra bloggares åsikter om meningsfullt, mindfullness

En vacker dag

De vackra dagarna har en tendens att bara komma, helt utan förvarning och ganska otippade
Så blev den här dagen full av skratt och liv, många barn som verkligen hade det fint och var sitt allra bästa själv
Vid middagen berättade jag för tonåringarna om min skoldag - det fungerar mycket bättre än om jag ber någon av dem att säga något om sin skoldag - och 17-åringen lyssnade verkligen - hurra
Så fortsatte vi att samtala - och det händer bara en vacker dag, helt otippat - att ingen har något uppdrag eller uttrycker otillbörlig kritik, utan alla bara vill dela med sig och ta emotså nu kan det väl få regna nån dag dåra

Fy fabian

Fy fabian!!

Fy fabian för skolor som inte bryr sig!!!!
Min systerdotter har idag varit hemma en hel vecka från skolan! För ett och ett halvt år sedan bytte hon skola när familjen flyttade, och sedan dess har hennes liv varit mer eller ett helvete!
Förra fredagen hände något som fick droppen att rinna över, och hon har ingen avsikt att någonsin komma tillbaka!
Hon är nyss fyllda 13 och har redan erfarenheter av alla sorters makttekniker och dessutom fullständigt vattentäta bevis på att de vuxna aldrig finns när man behöver dem!
Som tur är mitt i denna skitiga sörja är hon en fantastisk människa med en kampvilja något utöver det vanliga! Hon har dessutom en nära familj som bakcar upp och en fantastisk mamma som aldrig ger sig!