Hur ska man våga erkänna att man behöver sin familj....

Sometimes it's easier to ask for comfort in another language.....

Och det gäller att vara försiktig och respektera det privata....

Insikt och utsikt

Jag verkligen älskar att leva i IT-åldern<3<3<3

 Utsikter och Insikter är bara tangenttryckningar och musklick bort, om man bara vill... 

Detta hittade jag efter några sekunders googlande, på hungrig jakt efter möjliga svar på min fråga: - Hur gör jag nu då?????

Svaren på de viktigaste frågorna finns ju för det mesta inom oss, men att hitta stigen och huset och dörren som leder till dem är ett delikat detektivarbete - en varm tacksamhetens stund ska jag ägna åt Google som  så ofta hjälper mig!

Så, nu är det dags att ta itu med det viktiga:

Ur Livet som tonårsförälder av Anna Toss, 

1 april 2006

Skaffa ett förtroendekonto
Inom barnpsykologin talar man om att föräldrar som har ett ”förtroendekonto” hos sina barn lättare kan få sin vilja igenom. Det vill säga att en förälder som visar sitt barn respekt får respekt tillbaka, större vilja till samarbete och förståelse för de regler som den vuxne vill genomföra.

Det man sätter in på kontot är tid. Vanlig, trevlig eller tråkig tid, bara den läggs till utöver den tid man tvingas lägga på bråk, tjat och konflikter. Insättningarna består i att umgås och göra saker tillsammans. Du och ditt barn vet bäst vad ni gillar. Fika, godnattstund, frukost på sängen, handla tillsammans eller något annat. Det behöver inte vara märkvärdigt, och det är inte säkert att det blir roligt eller som man tänkt sig. Men ofta betyder det mer än man tror (och vad barnet kanske visar till en början) att man erbjuder sin tid, finns där, lyssnar. Intresserar sig utan att komma med lösningar, förmaningstal eller åsikter. Utan att tvinga sig på eller vilja kontrollera.

Det kan ta emot att erbjuda sig som tillgänglig om man riskerar att bli avvisad (vilket är vanligt hänt med tonåringar). Om man har haft många konflikter kan det ta emot att sträcka ut handen, men man vinner på det i längden.

Varje tillsägelse eller gränssättning kan liknas vid ett uttag på förtroendekontot. För att det ska fungera att göra uttag måste det finnas något på kontot. Det ändå aldrig försent att förbättra balansen om man inte har så mycket innestående:

”Min styvson var extremt misstänksam i början, när han var tolv”, berättar Jonas. ”Det tog mig två år att få hans tillit, men nu vet jag att han uppskattar mig och det vi gör tillsammans, och han gör vad jag ber honom om, för det mesta. Det enda jag har gjort är att vara tydlig med vad jag tycker om saker och ting, och visat honom att jag är intresserad av hans åsikter och hans liv.”

****

Såklart visste jag detta...Såklart har jag rått många föräldrar att ta vara på tiden....Såklart att jag nästan missade det för egen del, det var så fullt upp att engagera sig i andras tid....

...Såklart är det aldrig försent....Såklart att jag börjar NU!

Återblickar

Såhär skrev jag den 23 juli 2007 - det är precis tre år sedan....

Jaha, nu är det snart slut på juli, och min lägenhet är en riktigt härlig installation.....

denna sommar har jag fått öva mig i tålamodets konst, njuta av arbete på tider som andra bestämmer och att stå ut med att inte kunna ge ungarna det aktiva sommarlov jag tycker att de borde få....

Och jag njuter faktiskt hejdlöst över att ha fixat ett extraknäck så att jag i alla fall oftast gläds över att ha gjort vad jag har kunnat för att ta hand om mig själv å ungarna:)

till er som någon gång har försökt att uttrycka sympati med systrar å bröder som hamnat i knipa....tänk några sekunder innan du bekräftar olyckan, kanske det är bättre att ställa en fråga än att uttrycka ett billigt imperativ....

Är det månne bättre att undra över vad du kan bidra med för att underlätta för din vän och sedan utföra handlingen, än att med munnen släppa ut vänliga ord och sedan med kroppen och det goda samvetet gå till ditt eget??

Ja, detta säger nog mest om vad jag själv har lärt mig av livet så långt....

Det kom en uppmuntrande kommentar till dessa rader med:

Om man får en allvarlig sjukdom och måste ligga på Ackis en längre tid, tycker du att man ska hata den dagen man blev sjuk bara för att man inte kan göra det bättre saker, eller ska man ta det som en möjlighet att bli frisk så att man kan fortsätta att göra det man önskar. Det är bara att välja, utan dig kan du inte göra mycket, med dig kan du göra vad du vill, även om det inte är just nu du kan göra det. Barnen är unga och ni har möjligheten att uppleva fler semestrar tillsammans.

Vilken tur att det finns de som väljer precis de rätta orden i rätt tillfälle.....

Idag är det den 22 juli 2010

Jag sommarjobbar för fullt, i år faktiskt för att det är praktiskt och bra för alla. 

Båda tonåringarna har sommarjobb, den yngsta 16-åringen, jobbar ända till sista juli!

Det var inte så svårt för mig att ta på mig flera pass på extraknäcket, det blir bra klirr i kassan och så finns jag ju hemma för ungdomarna, som får bli lite extra ompysslade:))

Jag tittar en del bakåt, det känns både viktigt och onödigt....

Det är ganska onödigt, för idag har vi det tryggt och bra, ekonomin är ordnad och erfarenheterna har visat att jag kan ta hand om min familj även när det stormar hårt - det är en skön känsla.

Det är viktigt, för jag behöver förstå en del av mina irrationella handlingar och känslor. 

Varför blir jag mitt i lyckan plötsligt så nedstämd och orolig? 

Hur kan det komma sig att det är så svårt att kasta sig in i lyckliga känslor och upplevelse och "bara vara"?

?

?

Funderingarna radar upp sig, och det är bara att ta dem en och en. Jag ska hitta ett sätt att ta till mig dessa gamla rädslor och besvikelser, de ska inta få bo hos mig utan att förvandlas till trygghet och förhoppning.

Tricken är.....hur då....?

Återblickar

Såhär skrev jag en vårdag för tre år sedan....den 14 maj 2007

Living murphy's law

Åkejrå, jag får väl lov att slå på tangenterna ändå....

nedstämdheten har mig i sitt fasta grepp, men med
vitaminer och diverse komihågknep tänker
jag lura utmattningsanden ännu en gång:))

12 mars besiktigar bilen, upptäcker att
drivhjulsbälgarna har rykt på båda sidorna och
får en tvåa för
nåt lmbda-värde som är för högt.  (att drivknutarna
är nakna bryr de sig inte om, konstigt va??)åker
direkt in på koreanska märkesfirman och får en tid
den 26 mars

18mars firar C sent på kvällen eftersom han å sonen
har samma fölsedag

19mars firar mitt och sonens 15årsjubileum

26mars lämnar in bilen.....å nu börjar det.....åker
dit på em, men de tycker att den måste stanna....

ringer efter två dagar - det är nån tryckregulator
som är svår att få tag på, bilen får stanna på
verkstaden över påsk....har dock lite flyt och får
 låna C's bil när han är bortrest

18april - C kommer hem - härligt!!!

19april(bilen på verkstaden i fem!!!veckor) ringer
 verkstaden å talar om att bilen är klar och att jag
borde komma bums.....det är lite svårt, menar jag som
 jobbar på en skola....åkejrå svarar
verkstaden kom imorgonbitti å ta med dig
familjeförmögenheten så kan du få tillbaka din bil!
 Fast nåra drivknutar har vi inte fixat.....

20 april och mycket fattigare (pengar som jag sparat till
semestern och arbetat ihop som sekreterare å
alltiallo i boföreningan) men med en fortfarande trasig bil
sover jag nästan bort helgen.

23 april köper jag nya sommardäck till bilen utifall att det
kanske går att köra den....tack till mastercardet.....

27 undersöks drivknutarna på nästa bilfirma - jo en är
 ganska trasig och en rikssökning läggs in...
dååååå ringer vicevärden....

27 april glömmer grannen ovanför att stänga sin vattenkran
och 3000liter vatten rinner rakt ner i min lägenhet......

hela uthyrningsdelen är totakvaddad och hyresgästen
(min hyresnedsättning) flyr hals över huvud
medan jag står kvar bland blöt betong å snabbpackade
kartonger....

Jag mailar min banktant i rena paniken å får ett
 autoreply: sjuk tills vidare.....

29 april ingen champangefrukost i år, istället kommer
 besiktingsmännen med sina fuktmätare och beskådar
vattenfestivalen.

2 maj tre vänliga byggare drar in i lägenheten å river bort delar
av golv väggar å tak halva lägenheten......
detta tar två veckor cirkus å jag flyttar delvis ut till
 bäddsoffan. Sicken tur att ungarnas rum är helt intakta,
å köket likaså:))

14maj sitter här bland kartonger och betongolv å har
nästan glömt att jag fick
en utmattningsdiagnos för två månader sedan......

men nåja - jag hade inte tid att vara utamattad i år, det finns
 ju viktigare saker att ta itu med....

numera sover jag helst direkt efter jobbet, det känns
emellanåt lite läbbigt att lägga sig för att
möta en ny dag....för vad är det mer för nåt som
ska hända för att övertyga mig om att jag
inte alls har tid att tänka på mig??

Men - jag har ju faktiskt både bil och hem
 (annars skulle de ju inte ha kunnat gått sönder....)

jag har ju två härliga ungdomar som inte är nämnvärt
 berörda av detta
(de vet inte om att hela semesterkassan är slut.....)

jag har ju faktiskt ett fast jobb som jag får behålla ett
 tag till, fastän Uppsala kommun övertalighetsrapporterar
 lärare "en masse" just nu....

...och jag behöverfortfarande inte oroa mig över att
göra en massa onödiga och dumma impulsköp.....

bilen på verkstan i fem veckor

besvärligt...

3 kubikmeter vatten i huset

blött....

å tänk alla människor jag inte

mött

Det kom en uppmuntrande kommentar:

Hej Petra!

Ledsen att du måste drabbas av så många 
problem under en och samma sekvens.

Hoppas att det vänder så att du snart kan 
skratta åt det som har hänt.

Kul att du gav dig tid att skriva.

Önskar dig en trevlig långhelg.

Det är bra att ha vänner som inte är för
mycket medkännande;)

Våren 2010 var såååååååå mycket lugnare, och alla
sov i sina egna rum och vi kunde äta vid ett
sprillans nytt köksbord:)

På kvällarna kunde vi göra vad vi ville, och
när vi inte orkade mer kunde vi (och kan) titta
 på den fina plattTVn:D!
Vi mötte en ovanligt kall vår med mycket
 större tillförsikt än på länge:)
Båda tonåringarna skulle få sommarjobb, och mamman likaså:))

Livet är ombytligt!

Om att avstå.....

"Fastan som inleddes i går på Askonsdagen brukar traditionellt innebära att man avstår från livets goda, som festmat och dryck. Biskop Richard Chartres och ledaren för antifattigdomsrörelsen Mica Challenge International, Joel Edwards, utmanar kristna att gå längre och minska sitt ekologiska fotavtryck. " 
Läs fortsättningen i Kyrkans Tidning.


Nu är det nog dags att ta en allvarlig funderare över syftet med att avstå!!!
Jag har aldrig kunnat förstå att jag skulle kunna förändra något för någon genom att låtsas att jag inte har det jag fakstiskt har...!! Men de som finner kraft i kontemplation i kombination med späkning har naturligtvis funnit sin sanning. Upprörd blir jag dock när personliga erfarenheter ska generaliseras till att bli en kollektig handling som skiljer goda från de inte goda!
En del dagar kan jag verkligen känna hur förnedrande det är att "leka" fattig, jag har ju faktiskt valet att inte äta, tillskillnad från alla de som inte alls har valt svält och fattigdom!!!


Däremot har jag så många gånger upptäckt att jag har ansvar för att förstå kraften i allt det värdefulla jag har, energin och ansvaret i att finnas till i den rikaste delen av världen.
Jag har ansvar för att äta bra, hålla mig så sund som jag kan och så stark som möjligt är, för att på riktgt kunna finnas till för andra och för mig själv i andra!


Jag kommer att använda fastan och så många andra tillfällen jag hittar till att avstå från handlingar som förolämpar och förnedrar de som är nära mig. Jag ska verkligen använda tiden till att avstå från att delta i sammanhang som förminskar människors handlingsutrymme och självkänsla.


Och...jag ska verkligen anstränga mig att vara vaksam på sådant som får mig att känna mig underlägsen, skyldig och skuldsatt - en sådan gud måste jag avstå från!

Carpe diem

6 veckor har gått på det nya året....

Jag tror nu att det bästa sättet att fånga dagen är att släppa den - annar blir det svårt att få tag på nästa dag, och nästa och nästa....

För att distrahera mitt behov av att hålla kvar har jag laddat veckan full med aktiviteter av olika slag, ibland måste jag passa tider och ibland kan jag bestämma själv, emellanåt får jag hjälp av familjen med att bestämma och variationen gör att livet i mig börjar strömma fram, det är en härlig känsla!

Så dagens tanke för mig är - fånga dagen är att släppa taget!

petras klippa: Årskrönika 2009

petras klippa: Årskrönika 2009